Prestationsångest

Jag har blivit tillfrågad om jag vill skicka in ett bidrag till "2010 Silver Accessories Contest" som organiseras av AIDA (som tillverkar Art Clay) i japan och det vill jag givetvis men bidraget skall skickas i väg senast den 5 januari. Man kan göra vad man vill eller göra något efter temat  "connections". Jag tycker det känns som en större utmaning att  följa temat och i förrgår natt slog inspirationen ned. Jag fick en idé om att göra större pärlor, tre stycken, som går att fästa på ett halsband och i varandra på olika sätt. Sedan dess har jag jobbat med projektet så fort Lovisa sovit. Nu jobbar jag i kopparlera, tävlingsbidraget skall vara i silver, men jag måste testa min idé och få mekaniken att fungera innan jag ger mig på silvret. I någon av pärlorna skall jag eventuellt kombinera -koppar och silverlera.

Just nu känns det som att jag tagit mig vatten över huvudet. Så i dag började jag samtidigt jobba med en annan idé. Jag tänkte göra en variant av min "kristallboll". I stället för att göra den öpningsbar tänkte jag ha en kopparpärla innuti. Jag hinner inte göra en öppningsbar variant och min gamla "kristallboll" har blivit gammal och sliten så den kan jag inte skicka i väg.

Silver på brons

Snöflingan är gjord i bronslera i en stämpel som jag skulpterat. Efter att ha brännt bronsleran har jag ringlat ut en korv av silverlera och svept den runt bronset. När jag brännt smycket igen har det uppstått små sprickor i silvret när det krypt runt bronset. Detta kan man laga genom att fylla i med silverpasta och lera och bränna igen, eventuellt flera gånger för att helt få bort sprickorna.

Kombinationer av silver och brons

Den senaste tiden har jag mest gjort presenter. Som tack för en trevlig nyårsmiddag och ett sent tack för hjälpen med korrekturläsning av min bok ville jag ge ett enkelt vardagssmycke till min journalist vän Maria.





Hänget består av sterlingsilverplåt som jag böjde till en ögla i överkant, på det har jag lött fast en silverblomma och en bronsblomma. Innan jag lödde dit blommorna hamrade jag in Marias namn på baksidan. Bronset och sterlingsilvret oxiderade när jag lödde fast blommorna. I stället för att lägga smycket i syrabad har jag slipat bort beläggningen Om man lägger bronset i syrabad blir det nämligen kopparfärgat och det ville jag inte i detta fall. I de flesta fall då jag kombinerar brons och silverlera nöjer jag mig med att slipa bort oxiden från bronset i stället för att köra smyckena i syrabad. Det blir lite mörkt kvar i skrypslen och vrån men jag tycker att det är fint då det ger kontraster som gör detaljer tydligare.

Detta smycke gjorde jag till min vän Sanna som gjorde en stor insats och hjälpte mig att överföra min bok från ett layout program till ett annat så att allt blev rätt inför tryckningen. Nu när det är färdigt är jag tveksam till om det är hennes stil så kanske hittar jag på något annat till henne i slutändan. De små bronsblommorna blev över när jag gjorde en serie örhängen. De passade perfekt nu när jag ville kombinera silver och brons. Att bara infatta en blomma i silver tyckte jag var för smått, två blommor som hänger ihop passade bättre och gav mig samtidigt möjlighet att öva på att göra "gångjärn".

När jag brände detta smycke oxiderade bronset mer än i smycket ovan. Jag brände ju detta smycke längre när jag härdade silverleran, bronsblomman i tidigare smycke lödde jag fast, vilket bara tar några sekunder. Ett knep för att få bort endel av oxiden är att doppa smycket i vatten när det är hett direkt efter bränning men det kan man bara göra med smycken utan brännbara stenar.

Epoxy ingjutning

Jag försöker tänka och förmedla till kursdeltagare att sådant man är missnöjd med inte är misslyckanden utan ofärdigt eller i de fall man inte orkar jobba vidare, något man lärt sig av. Jag sparar alla mina "ofärdiga" bronsprojekt i en burk som kommer väl till användning när jag har bronslera kurs, av varje pryl finns något att lära. Det här har varit ett av de mer meningslösa tingen där i. Det skulle ha blivit en blomma men framsidan sintrade inte. Det var en så enkel design, inte ihåligt, tjockt eller komplext på något sätt, bara en enkel utskuren form med mönster på. Den borde ha sintrat men det var andra gången jag brände bronslera, bronsleran hade precis kommit och instruktionerna jag brände efter var fel.

Nu nästan två år senare har jag faktiskt gjort färdigt min blomma. Det var när jag skulle göra en julklapp till svärmor. Jag hade en idé om att jag ville i infoga en bild av Lovisa (min dotter) i ett smycke och jag behövde något ram-liknande. Men dottern tar ju en hel del tid i anspråk så det fanns inte tid att göra något från början. Jag såg blomman där bara baksidan och kanterna sintrat och tänkte att det skulle vara intressant att se om det gick att göra något presentabelt från detta totalhaveri.

Fotografiet limmade jag fast med epoxy lim och sedan dekorerade jag med glitter och ögonskugga varvat med epoxy. På framsidan fäste jag en vit pärlemor "sten". Det blev helt OK, inte mitt bästa verk men ett lyckat experiment. Och ja det går faktiskt att göra något av det mesta, men det kan ta lite tid innan man kommer på vad som skall göras.

Lampwork

Tittar på glas och är sugen på att lampworka. Det har jag inte gjort sedan min dotter föddes (mer än ett år sedan, hon fyller ett i morgon). Vilka Fantastiska pärlor som många gör, vilken stadig hand och precision med stringersen, men inget mot denna, vilka roliga snuskiga glaskonstverk. Jag tror inte jag skulle ens våga peta på så tunna och sirliga glasföremål. Tänk att vara så duktig på något. Jag är optimist, vill tänka att allt är möjligt, och jag tror att om man tänker så blir så mycket mer möjligt. Till exempel tänker jag att jag kan bli duktig på vad jag vill. Jag skulle också kunna göra sådanna glasskulpturer, om jag lägger ned tio års tid eller mer. Jag skulle väldigt gärna kunna göra sådanna, men inte tillräckligt för att lägga ned den tiden. När det finns så mycket roligt att ägna sig åt, inte vill jag bara göra en sak, nej jag vill experimentera, leka och lära mig mer om fler saker. Man blir lite splittrad i bland då, men jag tror man har roligare så.