Tid och ateljé

Tänk den som hade massor av den varan. En hel del av min tid går åt bara till att leta lokal, med uselt resultat hittills. Om jag inte hade familj skulle jag skaffa en ateljé jag kunde bosätta mig i, vad mycket jag skulle få gjort. Jag hittade den perfekta ateljén för tre veckor sedan, jag tackade ja och var eld o lågor. Men efter två timmar fick jag veta att den gått till någon annan som hade tittat på den först. Jag kan inte släppa det, för den var perfekt. Gångavstånd hemmifrån, högt i tak, ljus med fönster åt tre riktningar, 50 m2 (lagom att dela med flera) och perfekt att inreda verkstad/kurslokal/butiksdel i. Killen som fick lokalen verkade ha för avsikt att bo där, tror han tog den i brist på bättre och det svider i mig. Jag skall gå förbi där och tigga, erbjuda honom en liten peng för "inventarierna" och hoppas hoppas.

Jaha, nu är det midnatt, en timme till kanske jag kan hålla mig vaken. Jag skall i alla fall bränna en ugn, det är nog det mest produktiva jag kan göra med min timma. Brände en ugn i förrgår och när jag laddade den råkade jag stöta till en hylla med bronslera smycken som jag bara hade bränt en gång (första bränningen för att få bort bindemedlet), det var tre saker med totalt många timmars arbete bakom som gick i kras. Surt.

Nya metalleror

Det händer mycket på metallera fronten. Precis som den nya kopparleran från Art Clay dimper ned i min brevlåda får jag ett utskick från Hadar om att hon utvecklat Stållera. Nu bara någon vecka senare kommer det fler utskick från den företagsamma kvinnan om att hon utvecklat sin egen snabb brännande kopparlera som kan brännas utan aktiv kol, samt en snabb brännande bronslera (kräver fortfarande kol men krymper mindre än tidigare bronslera varianter, samt skall kunna kombineras och brännas med hennes nya kopparlera (i kol)). Hennes nya kopparlera är dessutom billigare än Art Clays variant. Hadars metalleror säljs i pulverform och blandas med vatten till rätt konsistens. Jag har provat hennes ursprungliga brons och kopparlera (hennes kopparlera var först). De är lätt att blanda till men kräver mycket putsning och polering efter bränningen. Direkt ur ugnen är smyckena matta utan metallglans. Jag hade dessutom mycket problem med sprickor. Jag ser verkligen fram till att få tid att prova de senaste. Det som framför allt tilltalar mig är inte att de går snabbare att bränna utan att de krymper mindre. Det är ju den stora krympningen som är främsta orsaken till sprickor och liknande haverier vid bränningen.

Sydda former - hur gick det

Allt sedan bronsleran kom så har jag experimenterat med olika tekniker att tillverka ihåliga ting och letar efter olika material som kan skulpteras men som är ihåliga eller består till största delen av luft. I min bok Skapa i silverlera finns ett projekt där man tillverkar en rosett av silverlera med hjälp av en tyg rosett som är stärkt med hårsprej. Kanske kan man utveckla den idéen och på något smidigt vis forma stommar av stärkt tyg. Det var fröet till min idé om sydda former. Jag tänkte att det vore intressant kontrast med hårda bronssmycken som såg ut som att de var sydda i tyg och hade tyg texturen på ytan och veck vid sömmarna. Kanske var det konstverket "Scharaffenland ...." och keramik av Karolina Eriksson som spökade i minnet.

Making it work

Jag blev klar med en timme till godo. I mina lådor hittade jag avlånga turkos och lite större bärnstensfärgade glaspärlor som plockade upp färgerna från rosen. Eftersom de turkos pärlorna åkte in i de gula behöves det något större pärlor för att hålla de gula på plats och de mest neutrala jag hade var svarta. Jag hade även ett tunt gult sidenband som passade bra färgmässigt. Pärlorna trädde jag på en fiskelina, en vajer hade varit starkare men det hade jag inte hemma. Jag ville använda sidenbandet i nackpartiet av halsbandet så att storleken på halsbandet skulle kunna varieras med löpknut. Först tänkte jag knyta ihop fiskelinan med sidenbandet men var tveksam till om knutar skulle hålla i längden. Jag provknöt och när jag drog hårt gick fiskelinan av. Sedan slog det mig att jag kunde trä bandet igenom de större gula pärlorna.

"Make it work"

I dag skall vi på födelsedagsmiddag hos min svärmor. Hon önskade sig ett halsband utan metall, på senaste tiden har hon fått klåda till och med av sterlingsilver. Därför tänkte jag ge henne ett smycke av glas och silverlera, rent silver borde hon inte få några känningar av. Förra hösten experimenterade jag mycket med en teknik som kallas "freeze and fuse" En fantastisk enkel och rolig teknik att göra tredimensionella små föremål av glas. Jag har haft en drös glasrosor, hundar, katter, hjärtan, svanar mm liggande sedan dess i väntan på inspiration och idéer Nu var det perfekt tillfälle att göra klart något och skapa en present i glas och silver men i en ny form (hon har redan fått så många fusade glassmycken av mig). Så i morse efter att jag ätit frukost till "Projekt runway" länsade jag ugnen... och blev grymt besviken.



Vissa glas får gula nyanser i kontakt med silver, speciellt tydligt är det med transparent och ljust färgat glas. Jag vet det men förtränger det varje gång. Min favorit ros var tidigare svagt råsafärgad och ytan på den är som ytan på sockerbit och därmed jättesvår att putsa ren från silverpulver som jag hade kladdat lite överallt när jag infattade den i silverlera. I går kväll vid ett tiden på natten gav jag upp och tyckte mina glasalster var "rena nog", det blir som det blir tänkte jag och laddade ugnen. Nu var den pissgul.


Eftersom det inte finns tid att göra något nytt innan födelsedagsmiddagen tänker jag på Tim Gunns motto från projekt runway "Make it work". Med pärlor som matchar glasrosen och är fint ihopkomponerade kan jag nog få ihop ett trevligt smycke ändå. Svärmor kommer inte veta att rosen var avsedd att vara en annan färg. Men jag har nästan inga pärlor som är snygga och gulaktiga som matchar rosen. Jag får satsa på kompositionen av pärlor i stället. Men räcker tiden? Har fördrivit nästan hela Lovisas sov tid med det här inlägget. Jag vill tro att det är möjligt att "Make it work" även med tidsbrist och materialbrist bara man har inställningen att det är möjligt. Snart får vi se om jag har rätt den här gången.

Nya projekt

Bilden är från min temporära verkstad vid köksbordet. Ordning och reda eller hur? Det är för att jag arbetar med så många projekt samtidigt, eller i alla fall påbörjar dem. Här kommer några fler jag skall påbörja nu:

* "Sydda former"
* Större smycke i rörliga delar som skall dekoreras med snäckor/papper
*Såga i tur en av bollarna jag gjorde senast och göra foto amulett av den.
* Göra färdigt flera av "spolarna" jag påbörjade senast.

Jag borde börja från slutet på listan och göra färdigt det jag börjat, men jag är mer nyfiken på att se om min senaste idé fungerar och om det blir intressant resultat, fram med sy maskinen alltså.

bränna bronslera (metal adventures)

Den första oädla metalleran som kom ut på marknaden var bronslera, kopparleran kom tätt efter. Fantastiskt! tänkte jag och kastade mig över den så fort jag fick chansen. Jag följde bräninstruktionerna från tillverkarna men resultatet blev en stor besvikelse. Alla mina tjockare alster bokstavligt rann bort mellan mina fingrar. På utsidan var det metall men inuti bara pulver. De tunnare alstren som var hela hade krympt mycket mer än jag hade kunnat föreställa mig, dessutom var ytan på dessa ojämn och gropig.

Förklaringen till detta verkade vara att de tjocka alstren inte sintrat inuti och att ytan på föremålen blev gropig av kolet som smyckena brändes i. Jag sökte på nätet efter information och det var många som hade samma erfarenheter men ingen hade någon lösning då.

Problemet med ofullständig sintring är detta: För att bronspartiklarna skall sintra (fastna ihop utan att smälta) måste leran brännas i syrefri miljö, det är därför man bäddar in föremålen i aktivt kol som suger upp alla gaser. Men för att bindemedlet i leran skall kunna brinna krävs det en del syre.

Det senaste och bästa brännkurvan som jag hittat och själv provat är enligt följande:

Bränn dina föremål två gånger. Första bränningen är till för att bränna bort bindemedlet. Föremålen läggs direkt på ugnsbotten utan aktivt kol och man bränner i så pass låg temperatur att inte metallpartiklarna oxiderar (påverkas av syret). Ugnen skall upp ca 120 grader i timman till måltemperaturen 290 grader, håll denna temperatur i en timme. Låt sedan ugnen svalna.

Andra bränningen lägger du föremålen inbäddade i aktivt kol i en behållare med lock. Ugnen skall upp ca 150 grader i timmen till måltemperaturen 800 grader, håll denna temperatur i ca 2,5 timmar. Låt ugnen svalna.

När jag följt denna brännkurva har de flesta av mina alster sintrat bra (jag gör väldigt mycket experiment och det är dessa som i bland varit tveksamma). Några enstaka har kommit ur ugnen efter andra bränningen utan att vara metallglänsande. Jag har lärt mig att detta är ett varningstecken och bränt dessa ytterligare en gång. Jag misstänker att man skulle kunna öka hastigheten på temperatur stegringen och eventuellt även korta ned hålltiden på sista bränningen och fortfarande få sintrade allster.

Vad jag hann med

Isa sov i två timmar och jag fick mitt skapandebegär mättat för ögonblicket. Detta är vad jag hann med. Så nu har jag många påbörjade projekt att välja mellan när jag får tid. Jag är bra på att påbörja men dålig på att slutföra. Jag har så många idéer och den senaste är alltid roligast.

att göra den 18 november

Isa sover, klockan är ett.
Att göra:

*brons (pärl) stommar att lampworka över.
*rund bronspärla, skall användas för att klä med silverornament.
*rund bronspärla att använda som underlag för att måla mönster med bronspasta.
*3 st runda keramikpärlor. (2 av dessa skall glaceras och sedan kläs med brons respektive silvermönster) en skall ev penslas med svart engobe rista mönster i och senare dekoreras med brons eller silver).

Mycket att påbörja i dag. De runda bronspärlorna borde jag kunna göra färdigt om Isa sover mer än en timme, det andra hinner jag bara påbörja, men det är bra för tuberna till pärlstommarna måste torka innan jag dekorerar dem.

På med kasettboken, kaffe och igång.

Nya tag

Ny laptop beställd. Har varit utan enterknapp sedan december då jag spillde något på tangentbordet som dödade enter. I mer än ett halv år har jag alltså klippt och klistrat in tommrum varje gång jag mailar och skriver. Man vänjer sig vid allt, och snabbt går det. Tur det. Nästa vecka är det äntligen dax för ny dator och nya tag.